INFÖR VINTERN
Vattnet är ett farligt gift, vilket omger Visby stift.
Så klokt skaldade den bisarre humoristen
Falstaff Fakir. Han hade med dessa rader inte några tankar om vinterförvaring av bilar,
men påståendet kan ändå ha sin plats här, då vatten, i alla dess former, är ett av
de farligaste gifterna för vår kära klenod i garaget. Alla vill vi vårda våra
samlarfordon så väl som möjligt, men som så ofta finns det olika uppfattningar om vad
som är bra och mindre bra.
Korrosion innebär att en metallyta utsätts för kemisk påverkan av atmosfär,
vatten, fuktighet, syror, saltlösningar mm. Vid korrosionen bildar metallen och de
angripande ämnena salter eller ett oxidskikt. Ibland skyddar oxidskiktet mot fortsatta
angrepp, men om det angripande ämnet kan tränga igenom oxidskiktet fortsätter
korrosionen successivt. När det gäller bilkarossen är det naturligtvis rosten som är
fiende nr ett. Under inverkan av luftens syre korroderar stål och bildar järnoxid i
samband med vatten. Vatten kan komma från läckande vattenledningsrör men också från
luftens fuktighet. Så fort luftfuktigheten överstigen 55% sätter processen igång på
en obehandlad stålyta. Ett icke uppvärmt källargarage eller friliggande dito håller
under den kalla årstiden normalt en högre luftfuktighet än detta. Det hjälper inte vad
väggarna är gjorda av eller om ventilationen är god, luftfuktigheten blir ändå för
hög. Två sätt finns att sänka den - att höja temperaturen eller att avfukta. Höja
temperaturen är dyrare men trevligare om man samtidigt vill vistas i garaget. Hur hög
ska temperaturen vara? Detta bör kontrolleras med hygrometer, men räkna med att den bör
ligga över +15°C. Avfuktning blir billigare i längden även om det kräver
investeringar. En avfuktare för ett enbilsgarage kostar från 10 000.- och konsumerar en
bråkdel av den energi som går åt vid uppvärmning. Förvaring i stor plastpåse har
kommit på senare år, men utesluter naturligtvis allt mekande med bilen.
Detta med att ha en torr förvaringsmiljö är viktigare än allting annat när det
gäller att förvara bilar utan att få problem. Alla känner till detta, men flera
missuppfattningar finns om vad som är torrt. Glöm det där med gamla lador, containers
eller utomhusförvaring under en presenning - de medför alla för mycket fukt.
Nu är det inte bara metaller som reagerar med luftens fuktighet, praktiskt taget allt på
en bil påverkas av för mycket eller för lite vatten. Gummidäcken och läderklädseln
torkar om vi har för torr miljö. Många plastdetaljer är hygroskopiska och sväller av
hög fuktighet. Hygroskopiska är också vissa vätskor t ex bromsvätska och vätska till
hydraulmanövrerade kopplingar. Kondens i bensintanken är ytterligare ett problem. Hög
eller låg nivå? det är frågan. Ska man ge utrymme för att kondensvatten bildas, med
risk för att ha hela tanken grumlad av utfällningar på våren eller ska man tömma
tanken för att kunna slå på frisk bensin i en rostig tank? De flesta av dessa frågor
får automatiskt sin lösning om man förvarar bilen i en lokal med kontrollerad
temperatur och luftfuktighet.
Då återstår bara problemet att på bästa sätt ta hand om bilens drivlina och övriga
mekaniska aggregat under vintern. Vattnet är inte bara ett problem för kaross och
inredning utan ett kanske ännu större sådant för motorn. Motorns inre delar är också
tillverkade av metaller som tar skada av att exponeras för vatten och luftsyre. När
motorn körs bildas, för varje liter förbrukad bensin, 1,25 liter vatten i
förbränningsrummet! Vattnet, H20, som
bildas vid förbränningen av syret från luften och vätet i bensinen, försvinner till
största delen ut genom avgasröret, men en del följer med ner i oljetråget genom sk blow
by vid kolvarna. Ju otätare motor desto större blow by. I oljetråget hålls
en del av detta vatten flytande i motoroljan som är konstruerad så att den kan ta upp
sin egen volym med vatten! Enda medlet att få bort det i oljan befintliga vattnet är
hög temperatur. Oljetemperatur under 60°C lär bara bygga på vattenmängden och
därför måste oljan bli varmare än så för att avdunstningen skall komma igång.
Så här gör du "sprakprovet", ett enkelt test av vattenhalten i motoroljan:
Blöt en tändsticka med olja från oljestickan. Tänd stickan och lyssna efter ett
sprakande ljud. Hör du det har du vatten i oljan. Ett mer avancerat test är att lämna
ett oljeprov till ett lab för analys. Kostar en slant, men kan ge värdefull information.
Ring ditt oljebolag så hjälper de dig.
Den som tänker starta upp sin bil då och då under vintern bör tänka sig för.
Förutom att ev övriga boende i huset kommer att må märkbart dåligt av motorns
varmkörning kommer också chokningen vid kallstart att späda oljan med
överskottsbränsle. Bränslet kommer att tillsammans med vatten och sot bilda ett slam
som kommer att klä delar av motorns insida. Om du sedan gillar tjocka mineraloljor ska du
vara medveten om att dessa i allmänhet har mindre välutvecklat skydd mot just detta
kallslam. Under senare delen av vintern har säkert också tändstiften sotat så
kraftigt, p g a för låg temperatur i förbränningsrummen, att de ej kan utföra sitt
arbete rätt. Motorn kommer då stundtals att misstända på vissa cylindrar och lämna
ytterligare överskottsbensin i dessa som tvättar bort oljefilmen med ökat slitage som
följd. Stänger du av motorn för tidigt stannar mängder av vatten kvar inuti
avgassystemet också. På våren kan du ha en sotig och svårstartad motor, ett läckande
avgassystem, en oanvändbar motorolja och en hop irriterade grannar att ta hand om.
Att all motorolja skulle rinna ner i oljetråget under vintern, och att man därför
skulle starta motorn regelbundet, är en ofta framkastad teori. Jag anser detta helt
felaktigt. Avrinningen sker som mest när motorn är varm och förändras bara obetydligt
vid längre uppehåll som en hel vinter. Starta därför motorn mjukt och belasta den inte
omedelbart. OBS! Detta gäller varje kallstart och inte bara den första på våren! En
tunnare motorolja hinner fortare fram till väsentliga smörjställen vid start. På
många motorer med överliggande kamaxlar badar kammarna i olja och får därigenom
smörjning redan från första rotationsvarvet.
Till slut något om AC-system på samlarbilar. Ett luftkonditioneringssystem bör
användas regelbundet för att fungera bra. För detta krävs att motorn startas och att
bilen står i ett utrymme där det är så varmt att systemet överhuvud taget aktiveras,
då det inte räcker att remskivan snurrar på kompressorn. Vad händer om man inte gör
detta? Förmodligen inget annat än att tätningarna i kompressorn tappar sin oljefilm och
därigenom släpper förbi kylmedium, i synnerhet om man använder det nya tunnare mediet.
Enligt fackfolk jag talat med tar systemet i övrigt ingen skada. Vad som alltså
måste göra på våren är att kompletteringsfylla systemet och sedan hoppas att sommaren
blir varm nog att man får anledning motionera det. I ärlighetens namn ska sägas att jag
sällan träffat på AC-system i äldre bilar som fungerat tillfredsställande. Kanske vi
får leva med detta?
Råd inför vintervilan:
- Skaffa ett torrt garage utan råttor
- Byt till högvärdig motorolja på hösten
- Kör bilen ordentligt varm
- Fyll eventuellt extra luft i däcken
- Ställ in bilen i garaget och dra ej åt handbromsen
- Se till att broms- och kopplingsvätska är vattenfria
- Koppla ur batteriet och ladda det några gånger under
vintern
- Töm ej tanken. Bensinen klarar lagring upp till ett år
- Använd gärna startgas på våren vid uppstart.
Gör inte livet med samlarfordonet mer komplicerat än det
är!
Av Bengt Dieden, tidningen Automobil
|